Företagsnytt
Jag har aldrig arbetat för ett mer oseriöst och skrattretande företag än det jag arbetar för nu. Egna företagare och frilansare lever alltid i ekonomisk otrygghet, därför har jag det här deltidsarbetet som jag vet betalar mina hyror varje månad. (Hyror ja, en våning i Göteborg, en i New York, osv...hehe, jag pratar om min lägenhet och min klinik)
I maj i år fick jag veta att min heltidskollega säger upp sig och då blev jag ställd inför valet att börja arbeta heltid eller bli uppsagd.
Eftersom jag har min egen verksamhet (som jag älskar och har kämpat för i flera år) ville jag förstås inte arbeta heltid så jag gjorde mig beredd på att bli uppsagd. Jag har väntat på besked i tre månader, tills ledningen lät mig veta att de skulle säga upp mig om jag inte tog 50 % anställning. Jaha. Började räkna, planera, planera om, tills jag bestämde mig för att gå för 50%. Det här var för ca två veckor sedan. Halvtidsanställnignen skulle börja gälla den 15 oktober, fick jag veta.
Idag fick jag ett samtal från personalavdelningstanten som talade om för mig att jag skulle arbeta 80% fram tills årsskiftet. Är ni med? För det är knappt jag är det. Varför eller vad som skulle hända sedan? Sådana tråkiga, oviktiga, småaktiga och störande frågor hade hon inte tid med.
Jag började gapskratta. Tro det eller ej, det var inte mina nerver som spökade, utan jag tyckte att situationen var komisk. Jag är fast anställd men ändå kan jag inte planera två veckor framåt för jag vet inte om jag kommer att ha jobbet kvar!
Det slog mig att uttrycket "The only thing we can be sure of is change" myntades med tanke på det här företaget och dess ledarskap. En annan "sanning" som dök upp samtidigt var att det enda säkra i livet är döden, och följer vi bara den här enkla regeln kan inget göra oss upprörda eller bringa oss ur balans, för då är vi hela tiden förberedda på att vi inte kan vara förberedda på något alls, egentligen :D
“Creativity requires the courage to let go of certainties.”
Jag brukar alltid säga att det spelar ingen roll vad som kommer att hända, bara jag vet om det. Positivt, negativt, bara jag vet. Jag brukar vilja vara beredd på saker och ting. Jag vill kunna planera. Well, nu kan jag inte det. Men det kommer kanske att få mig att hitta mer kreativa lösningar om jag inte har allting fastspikat flera år framöver. Jag tror att det är då jag brukar "missa" mina chanser. Allt är utstakat, allt ska gå "enligt planerna" och om det inte verkar göra det, då brukar jag "tvinga fram" det resultat jag ville ha från början. Det har aldrig slagit mig förut att de målen jag hade satt upp hann bli föråldrade, inaktuella och ofta kände jag inte den tillfredsställelsen som jag borde ha känt efter att ha kämpat för något så länge. Det är bra om man är uthållig men samtidigt måste man vara flexibel. Rörlig. Öppen för nya alternativa vägar. Vara tillräckligt modig för att bara kasta sig ut i det okända och lita på att allt ordnar sig till det bästa.
Amen :)
I maj i år fick jag veta att min heltidskollega säger upp sig och då blev jag ställd inför valet att börja arbeta heltid eller bli uppsagd.
Eftersom jag har min egen verksamhet (som jag älskar och har kämpat för i flera år) ville jag förstås inte arbeta heltid så jag gjorde mig beredd på att bli uppsagd. Jag har väntat på besked i tre månader, tills ledningen lät mig veta att de skulle säga upp mig om jag inte tog 50 % anställning. Jaha. Började räkna, planera, planera om, tills jag bestämde mig för att gå för 50%. Det här var för ca två veckor sedan. Halvtidsanställnignen skulle börja gälla den 15 oktober, fick jag veta.
Idag fick jag ett samtal från personalavdelningstanten som talade om för mig att jag skulle arbeta 80% fram tills årsskiftet. Är ni med? För det är knappt jag är det. Varför eller vad som skulle hända sedan? Sådana tråkiga, oviktiga, småaktiga och störande frågor hade hon inte tid med.
Jag började gapskratta. Tro det eller ej, det var inte mina nerver som spökade, utan jag tyckte att situationen var komisk. Jag är fast anställd men ändå kan jag inte planera två veckor framåt för jag vet inte om jag kommer att ha jobbet kvar!
Det slog mig att uttrycket "The only thing we can be sure of is change" myntades med tanke på det här företaget och dess ledarskap. En annan "sanning" som dök upp samtidigt var att det enda säkra i livet är döden, och följer vi bara den här enkla regeln kan inget göra oss upprörda eller bringa oss ur balans, för då är vi hela tiden förberedda på att vi inte kan vara förberedda på något alls, egentligen :D
“Creativity requires the courage to let go of certainties.”
Jag brukar alltid säga att det spelar ingen roll vad som kommer att hända, bara jag vet om det. Positivt, negativt, bara jag vet. Jag brukar vilja vara beredd på saker och ting. Jag vill kunna planera. Well, nu kan jag inte det. Men det kommer kanske att få mig att hitta mer kreativa lösningar om jag inte har allting fastspikat flera år framöver. Jag tror att det är då jag brukar "missa" mina chanser. Allt är utstakat, allt ska gå "enligt planerna" och om det inte verkar göra det, då brukar jag "tvinga fram" det resultat jag ville ha från början. Det har aldrig slagit mig förut att de målen jag hade satt upp hann bli föråldrade, inaktuella och ofta kände jag inte den tillfredsställelsen som jag borde ha känt efter att ha kämpat för något så länge. Det är bra om man är uthållig men samtidigt måste man vara flexibel. Rörlig. Öppen för nya alternativa vägar. Vara tillräckligt modig för att bara kasta sig ut i det okända och lita på att allt ordnar sig till det bästa.
Amen :)
Comments
och jag tror att en röd byrå är bra också.
...och tack för uppmuntran :)
Ja, jag älskar min lilla röda plåtbyrå...så söt, lyser upp min lägenhet. Sedan har det ju tillkommit stora röd-brandgula sammetskuddar. Känns perfekt inför hösten!