Even Cowgirls Get the Blues

Hela dagen har jag känt mig rastlös, frustrerad, arg, irriterad. Jag har lyssnat på soundtracken till Even Cowgirls Get the Blues, en av mina favoritböcker (filmen gillade jag inte speciellt mycket)

Igår hade vi vackert väder, himlen hade den speciella blå färg som man bara ser på hösten och jag var ute och plockade lite blåbärsris för te. När jag var barn (ganska många månar sedan) så drack vi alltid blåbärste med jättemycket socker i. Jag har sedan undrat hur i all sin dar man inte hade fler fall av diabetes så onyttigt som vi åt, men häromdagen hittade jag svaret. Det var enkla människor som kanske visste, kanske inte visste om det, men de "parade" alltid ihop olika matvaror på ett sätt så att de balanserade varandra, och det utan några som helst kunskaper i ayur veda ;)

För att komma till saken, så verkar hemligheten vara att te på blåbärsris sänker blodsockernivån i kroppen och det lär faktiskt vara bra även för diabetiker.

Så idag föll jag tillbaka i mina gamla vanor och bakade en tung och saftig chokladkaka för att dämpa hysterin. Jag älskar den där Nigella-kvinnan för hennes smaskiga recept, och för att hon verkar vara så opretentiös (verkar, för det är hon långt ifrån). Men iaf så älskar jag hennes sätt att beskriva recept och hur kakan kommer att vara. Och hur kakan kommer att sjunka i mitten men att man inte ska vara orolig för det är så det ska vara. Inga krav på perfektion där, inte. Perfekt för mig som tenderar att vara missnöjd med allt som ser mindre än perfekt ut...