Husarrest
Klockan ringde (för andra gången) och jag var på väg att hoppa ur sängen när det plötsligt gick en stöt genom hela benet. Jag noterade att jag inte kunde stå på min vänstra fot alls. Försökte halta ut men till sist var jag tvungen att hoppa på ett ben. Jag hade inte en tanke på att inte gå till jobbet, jag vaknade pigg och glad, trodde hela tiden att det skulle nog släppa efter någon halvtimma. Det gjorde det inte. Så nu är jag i ofrivillig fångenskap...men jag är inte ute efter sympati, hehe, jag mår faktiskt alldeles utmärkt. (förutom alltså att jag inte kan stå på ena benet alls).
Äntligen hinner jag kanske se A Love song for Bobby Long (nä, jag har faktiskt inte sett den än), som Blondinen lånade ut till mig för ett antal veckor sedan (fy skäms på mig) men hon vill faktiskt inte ha det tillbaka innan jag har sett den och "sagt vad jag tyckte". Det är allt hon begär av mig. OK.
Sedan så har jag Pingvinresan som jag köpte häromdagen efter A Peaceful Warrior´s varma rekommendationer. Jag har en annan mastodontfilm som en annan av mina vänner skulle vilja få mig att se, nämligen Rome. Suck. Fast jag känner mig inte tillräckligt sjuk för det...jag behöver ha minst 39 C feber för att bestämma mig för den filmen. Innehåller 6 DVD´s och det är bara första säsongen!!!
Jag har även min stora favorit, Tjingiz Ajtmatov på tapeten igen. Jag gillar alla hans böcker, finns inte en enda som jag inte kunde rekommendera. Då och då känner jag ett lätt skruvat behov av att läsa om forna Sovjet och då vänder jag mig alltid till ovannämnda kirgisiska författare. Jag har nyligen läst om den vackra kortromanen Dzamilja, som faktiskt kallas för en av de vackraste kärleksberättelserna, just nu läser jag Farväl Gulsary för tredje gången, men min absoluta favorit tror jag ändå är Och dagen varar längre än ett sekel. Är jag lite nere och tycker att jag har det svårt, så hjälper det alltid att läsa om andra som har det ännu svårare men som inte ältar det hela tiden, utan bara accepterar det och tycker att problem och svårigheter är en naturlig del av livet och vardagen och är till för att lösas.
Så, fast jag inte "har råd" med att vara hemma, kommer jag att göra det bästa av den här dagen. Har en Toblerone och en ny Masala Chai te att provsmaka också...verkar som om det inte är världens värsta sak att inte kunna stå på benet för några dagar, hehe.
Hade jag varit lika insiktsfull som APW, då hade jag säkert även funderat eller redan ha kommit på symboliken bakom "händelsen", alltså varför jag inte kan stå på min fot... ;) och speciellt så här inför semestern...
Kolla in vilken omslagsdesign!! "Den första läraren", utgiven 1981 i Bukarest, Rumänien. Hihi, det är vad jag kallar artwork.
Äntligen hinner jag kanske se A Love song for Bobby Long (nä, jag har faktiskt inte sett den än), som Blondinen lånade ut till mig för ett antal veckor sedan (fy skäms på mig) men hon vill faktiskt inte ha det tillbaka innan jag har sett den och "sagt vad jag tyckte". Det är allt hon begär av mig. OK.
Sedan så har jag Pingvinresan som jag köpte häromdagen efter A Peaceful Warrior´s varma rekommendationer. Jag har en annan mastodontfilm som en annan av mina vänner skulle vilja få mig att se, nämligen Rome. Suck. Fast jag känner mig inte tillräckligt sjuk för det...jag behöver ha minst 39 C feber för att bestämma mig för den filmen. Innehåller 6 DVD´s och det är bara första säsongen!!!
Jag har även min stora favorit, Tjingiz Ajtmatov på tapeten igen. Jag gillar alla hans böcker, finns inte en enda som jag inte kunde rekommendera. Då och då känner jag ett lätt skruvat behov av att läsa om forna Sovjet och då vänder jag mig alltid till ovannämnda kirgisiska författare. Jag har nyligen läst om den vackra kortromanen Dzamilja, som faktiskt kallas för en av de vackraste kärleksberättelserna, just nu läser jag Farväl Gulsary för tredje gången, men min absoluta favorit tror jag ändå är Och dagen varar längre än ett sekel. Är jag lite nere och tycker att jag har det svårt, så hjälper det alltid att läsa om andra som har det ännu svårare men som inte ältar det hela tiden, utan bara accepterar det och tycker att problem och svårigheter är en naturlig del av livet och vardagen och är till för att lösas.
Så, fast jag inte "har råd" med att vara hemma, kommer jag att göra det bästa av den här dagen. Har en Toblerone och en ny Masala Chai te att provsmaka också...verkar som om det inte är världens värsta sak att inte kunna stå på benet för några dagar, hehe.
Hade jag varit lika insiktsfull som APW, då hade jag säkert även funderat eller redan ha kommit på symboliken bakom "händelsen", alltså varför jag inte kan stå på min fot... ;) och speciellt så här inför semestern...
Kolla in vilken omslagsdesign!! "Den första läraren", utgiven 1981 i Bukarest, Rumänien. Hihi, det är vad jag kallar artwork.
Comments